lördag 18 oktober 2014

Inte igår

Åh, jag vet att det var alldeles för längesen jag kikade in här. Snart två månader sedan. Tiden har rusat förbi och varken lusten eller energin till att blogga har funnits.

Vi har njutit av den första bebisbubblan och av att vara en familj på fyra. Av att vara lediga tillsammans och därmed slippa den så kallade tvåbarnschocken. Och hösten har varit så vacker och vi har gjort så många utflykter.

Men så kom koliken. Smygandes. Lite magont på kvällen och så lite magont på eftermiddagen och så lite magont på natten. Tillslut var det bara att konstatera, att även vår andra bebis hade drabbats av kolik. Min stora fasa. För storebror hade ju också kolik som bebis. Den här gången känns det dock lättare. Inte för att vår älskade lilla Belle skriker mindre än storebror. Åh nej, hon skriker snarare mer än storebror. Den stora skillnaden är att jag denna gång vet att det går över och att när magontet går över kommer vi att ha världens härligaste och goaste unge. Det är ju storebror ett levande bevis på. Men visst gör det ont när man ser sin lilla bebis kämpa och gråta av smärta. Visst gör det ont när det inte finns någonting som hjälper och det där mammahjärtat går även itu av att inte helt räcka till, till båda mina barn. Att storebror får backa undan för att lillasyster just nu behöver väldigt mycket tid och närhet, men så är han en stjärna, min stora prins. Alldeles underbar mot sin lillasyster och så snäll och söt, så hjärtat går itu.

Kärleken till ens barn är verkligen oslagbar och för dem gör jag allt.





lördag 23 augusti 2014

Om tvåbarnslivet



 


Om bara ett par dagar blir vår lilla flicka två veckor och vi har varit tvåbarnsföräldrar i lika lång tid. Ett liv som är alldeles fantastiskt, underbart, intensivt och känslosamt. Vi njuter för fullt av bebisbubblan och allt annat känns för tillfället väldigt oviktigt. Hur det blir med bloggandet återstår därmed att se.

Vår älskade V är väldigt förtjust i sin lillasyster och klappar och kramar henne för fullt. "Bebis" säger han. Jag är så glad över att hela familjen har många veckors gemensam ledighet kvar att njuta av. Det här blir alla gånger en kanonhöst!

onsdag 13 augusti 2014

Hej världen!


I måndags kom hon. Vår ljuvliga lilla dotter. Två veckor för tidigt, men ack så väldans välkommen och efterlängtad. 46 cm lång och 2725 g lätt. En liten tjej med andra ord!

Allt har gått jättebra och vi mår alla bra. Förlossningen som jag oroat mig för innan var helt fantastisk, en total kontrast till min första förlossning och just nu bara njuter vi av att vara en familj på fyra.

lördag 9 augusti 2014

Lördagsmys




Här har regnet öst ner hela kvällen. Det blev därför ett hederligt lördagsmys här hemma, med hämtpizza, tända ljus och slappande i soffan med mina killar. Riktigt mysigt! Nu nattar maken lillkillen och jag har förberett lite fika. Är det lördag så är det.

Och som du ser, så njuter vi fortfarande av trädgårdsblommor. Rosorna börjar sjunga på sista refrängen, men daliorna och höstanemonerna blommar för fullt. Älskar't!

fredag 8 augusti 2014

Godiskakor

Liksom förra graviditeten så bakar jag som en tok, så här veckorna innan bebis kommer. Det har bakats bröd, bullar, kakor och rullats köttbullar och frysts in matlådor. Det är tur att vi hittade en extrafrys på Blocket. ;)

Här kommer ett recept på supersmarriga och superenkla godiskakor. Kakor som fungerar utmärkt att göra med en liten hjälpreda på 2 år. Receptet har jag funnit hos den här fina bloggerskan. 

Ingredienser:
2 1/2 dl vetemjöl
2 1/2 dl havregryn
1 1/2 dl socker
1 tsk bakpulver
1/4 tsk salt
100 g smör
1/2 dl sirap
1 ägg
non stop


Blanda de torra ingredienserna. Skär sedan smöret i små bitar och blanda ihop med en trägaffel. Häll sedan i sirap och ägg och knåda till en deg. Forma degen till en avlång rulle och vira in i plastfolie. Förvara rullen i kylskåp i minst en timme. Skär sedan rullen i små bitar, ca centimetertjocka skivor. Lägg skivorna på en plåt och tryck fast nonstopgodisar. Grädda i ugnen på 200 grader i ca. 8 minuter. 

torsdag 7 augusti 2014

Om längtan och tid som flyger förbi

Augusti är här och dagarna flyger förbi. Åtminstone är det så det känns. När augusti kom blev luften något svalare hos oss i Småland och livet blev  lite lättare att andas för en höggravid.  Vädret är dock fortfarande sommarfint och vi njuter av dagar utomhus och massvis med trädgårdshäng och sena sommarnätter.Ibland själva, ibland med familjen och ibland med vänner. Den där balansen ni vet, som är så viktig att ha.


För några dagar sedan när gravidappen pep till insåg jag att snart, väldigt snart är hen här. Vår bebis. Förhoppningsvis om bara någon eller några veckor och som jag längtar efter bebismys och gos. Efter små runda bebisfötter och tår. Efter att få träffa den där lill* filuren som håller låda på kvällarna. Som buffar och sticker ut en liten fot på min högra sida, så att jag nästan skriker till av chock och smärta. 

Precis som i förra graviditeten kom illamåendet och kräkningarna tillbaka i slutet av graviditeten. Så kvällens middagsplaner slutade med akut illamående och toaletthäng. Det enda som gäller så här på sluttampen är små portioner och att äta sakta och ofta. Ibland misslyckas jag och det fick jag bittert erfara ikväll. Den där efterrätten som står i kylen lockar inte överhuvudtaget, utan den får maken mumsa i sig själv. Lite avslagen cola och så någon bra film, får nog avsluta den här kvällen för min del. För även om jag huvudsakligen mår väldigt bra, så känns det att jag är på sluttampen och att min kropp behöver mer vila än vanligt.  


söndag 3 augusti 2014

Sommardagar








Vilken underbar helg vi har haft!

En dag på utflykt vid havet med cafébesök och loppisfynd och en dag här hemma i trädgården. En alldeles perfekt kombination. Och frågan är om inte denna söndag är en av de allra bästa dagarna denna sommar. Vi har latat oss i skuggan. Fikat och ätit gott. Läst tidningar och böcker. Busat och badat i poolen. Sist men inte minst blev det en liten kvällspromenad när värmen lättade, för oj vad varmt det har varit idag. Promenaden gick i sakta mak och den var inte särskilt lång. Sammandragningar och ryggont begränsar mig, men ack så härligt det var ändå. Att röra lite på sig, att njuta av naturen vi har så nära och att se V full av spring i benen.

Nu blir det snart sängen och jag undrar om inte sommaren 2014 är en av de allra bästa? Det blir nog söta drömmar inatt. Sov gott!